En present jag aldrig trodde jag skulle uppskatta
Alla har vi väl fått något där vi verkligen har försökt se glada ut och hålla god min, men som vi egentligen hatat. Ibland kanske det har åkt direkt till ”skänka till bättre behövande”-högen, men ibland kanske det faktiskt har visat sig vara något alldeles speciellt. Trots att det vid första anblick inte var något du överhuvudtaget var intresserad av.
När jag var 11 år var jag, som alla andra 11-åringar, oerhört förväntansfull inför julafton. Att kliva upp på morgonen och kika under granen vilka presenter som var till mig. Att klämma lite och skaka lite för att kanske få ett hum om vad som gömde sig där inuti. Vid presentöppningen valde jag ett ganska tungt och relativt stort paket för mina små barnfingrar. Jag slet upp pappret och förväntade mig någon tuff robot eller häftig dinosaurie, sådant som jag som 11-åring just då uppskattade mest. Istället kastade jag bort omslagspappret och tittade med förvåning på vad jag hade i mina händer. En bok. Jag försökte hålla god min och tackade självklart mina föräldrar och sa att jag var glad över presenten, men i mitt stilla sinne tänkte jag ”Jag kommer aldrig läsa den här boken”. Hur kunde mina föräldrar ge mig en bok undrade jag. Jag var 11 år, jag vill inte läsa någon töntig bok som heter Harry Potter.
Såhär 15 år senare är jag glad att jag fick den där töntiga boken av mina föräldrar. Hela min barndom drömde jag om att kunna magi och jag bara väntade på att få mitt brev till Hogwarts. Varje år läser jag igenom hela Harry Potter-serien och påminns om min barndom och vilka fantastiska minnen de böckerna för med sig. Något som jag vid första anblick ratade tvärt visade sig bli något som står mig oerhört varmt om hjärtat. Jag är tacksam att mina föräldrar vågade ge mig något annat än vad jag förväntade mig. Och de gav mig faktiskt inte bara en bok, de gav mig en upplevelse för livet.
Stockholm, Göteborg, Malmö
