Vinets värld!
För det är just så jag brukar säga då jag inleder mina provningar.... En värld av vin.. En moder jord som det finns över 2000 druvor i, och som om det ej är nog, så finns det massorav kloningar. Mesoklimat, havsvindar,jord och mänskliga faktorer gör att det blir till envärld av oändlighet. Man blir helt enkelt aldrig fullärd. Och härligt är väl det. Oavsett vilken nivå man är iupptäcker man det i vinets värld.
Mitt hjärta för vin kom tidigt i mitt liv. Som “Nisse”, 16 år gammal i de bästa av de bästas salonger, kom jag tidigt i kontakt med vin. Det ljuva 80-talet, bjöd mestadels på de klassiska distrikten och i det blev man skolad, av det klassiska. Sedermera som restauratör var man dagligen i kontakt med vinlistor , namn, smak tycke , omdömen.
Intresset har alltid varit där. Men, jag vill nog erkänna att det är idag med de många åren bakom mig som jag verkligen har haft ynnesten att förkovra mig, samt utveckla både fördomar samt sinne.
Länge , klassiskt skolad, förblev jag den sk “gamla” vinvärlden trogen. Amerika? Massproduktioner ifrån Australien? Nej, tänkte jag, där finns ingen kulturell tradition... Och kvalitéen den förblir i gamla världen.
Men, idag ser vi, smakar vi, samt doftar vi den nya världen, som idag har ca 4 generationers erfarenhet medrankor och ahntverk som etablerat sig. Och det viktiga är just, länder som utan tradition, kan ta in det bästa av det mesta ur den gamlavärldens länder, och göra det på sitt vis.
Härförleden blev jag tillfrågad att: - Simon, kan du ej göra en Californisk rödvinsprovning med oss? Vi vill ha det bästa. Med variaton. Pinot Noir, klassiska Bordeax blandningar men i Californisk tappning.
Och vilken underbar stund vi fick. Pinot Noir, viner ifrån “Russianriver” som var underbara, men oxå som det finns en risk med, då amerikanarnahar en förmåga ibland att “over do it”. Men, när de lyckas med en Pinot, så håller de en fantastisk kvalitée.
Nåväl, en Marcien 2005, med en klassisk Bordeaux blandning i druvsorterna stod för det sista vinet.Och vilken upplevelse... En härlig stank av stall i doften med en ljuvlig perfektion av vinbär rostat fat samt vanilj i smaken. En smak jag har burit med mig sedan dess.
Med detta vill jag på inget vis, säga att jag förglömt den “gamla” världen, utan snarare blivit mer vaken och kan förstå åter igen,att det är en värld att botanisera i. Frankrike står dock (om än väldigt hårt reglerat) såsom måttstock fortfarande för hela världens vintillverkning.
Med den tanken, lägger jag även Rhône varmt in i mitt hjärta. en region som står faktiskt för den största produktionen av vini Frankrike. Kvalitéen har varierat, men en intressant anekdot är att i gamla dagar var det ej alls ovanligt att vinbönder ifrån Bordeaux faktiskt köpte druvorifrån just Rhône för att tillsätta i sina blandningar.
Idag växer Rhône i populäritet, och framförallt i kvalité och en ljuvlig Chateau-neuf-du-Pape går väl sällan en vinälskare förbi? Nyligen avsmakades en Domaine de Cristia 2009 där vi i provningen fann: Ljuva härliga kryddor. Frukt åt hallonhållet. Allt med perfektionella harmoniella lagom inslag av vanij och ekfatsrostning. Dessutom är det helt ekologiskt, vilket väcker denna “vinnörds” tankar åt: Varför är vi så kravmärkes orienterade “nyckelhålstänkande” när de gäller mat, men ack så lite i intaget av drycker? Då vi volummässigt intar mer dryck än fast mat.
Så vad skall man som konsument då välja? Mitt råd är: Ta tid på dig. Botanisera, prova nytt, prova gammalt. Vinvärlden idag är så stor av mångfald, och det häftiga är attvi hela tiden oavsett nivå, bygger på i vårt smakbibliotek.
/ Er Simon
